Kulören Caput Mortuum (av latin caput ‘huvud’ och mortuus ‘död’), består idag till största del av syntetisk röd järnoxid eller naturell röd järnoxid i kombination med svart järnoxid. En kulör som skiftar ifrån brunt, violett, rött och närapå odefinierbar mellan dessa toner. 

 

Detta är vanliga pigment i dagens färgindustri men historiskt sett så har pigmenten varit mer unika och framförallt av en morbid natur…  

Under den sena nordeuropeiska renässansen och barocken så blev Caput Mortuum en populär kulör bland målare för ett representativt stoffmåleri. Kulören bestod då av terpentin, skalbaggen Myrrha som ingår i familjen nyckelpigor och pulvriserade mumifierade människor eller kattdjur. Mumiebranschen var stor under det tidiga 1500-talet och det importerades mängder av mumier från Egypten till Europa.

En annan populär produkt under denna tid var Mumia (mumiepulver) som såldes på apotek och brukades för hudvård eller som kostnäring.

 Under denna tid diskuterades kulören flitigt bland målarkollegor om det var den mer köttiga varianten gjord på större bitar muskler eller ifall det var de sköra finare hudpartierna kring muskelfibrer som var mest lämpade för färgen. 

 

Kulören nådde sin kulmen under 1700- och 1800-talet för att sedan klassas som moraliskt förkastlig kring 1900. Under denna tid har syntetiska pigment blivit tillgängliga som gav ett mer hållbart resultat i hänseendet av åldrande och färgbeständighet. 

 

Det sägs att den sista produktionen av äkta Caput Mortuum tillverkades på 60-talet utav brittiska färgtillverkaren Geoffrey Roberson-Park, efter detta bad han om ursäkt offentligt, fast kanske inte i den mening vi hade förväntat oss…

 

“We might have a few odd limbs lying around somewhere,’ he apologized, ‘But not enough to make more paint.”

Ifall du finner en färgtub märkt ‘mummy brown’ i vår butik, kanske du ska ta dig en funderare… 

 

Schmincke Caput Mortuum

/ Robin på IB Wahlström