Gouache – ofta en förbisedd färg till förmån för olja, akvarell eller akryl – har genom tiden använts flitigt av några av våra mest sofistikerade målare och illustratörer. Dess täckförmåga, matta yta och snabba torktid har gjort den till ett självklart val för både modernistiskt måleri och högkvalitativ design- och illustrationskonst.

Gouache är i grunden en vattenbaserad färg, nära besläktad med akvarell men med en viktig skillnad – den är opak. Där akvarellen bygger på ljus som reflekteras genom transparenta färglager, arbetar gouachen med ljus som reflekteras från ytan. Resultatet är ett mer intensivt och jämnt färgplan med sammetsmatt lyster, något som gör den särskilt lämpad för precisa ytor, stiliserade kompositioner och dekorativt måleri.

Dess unika egenskaper har gjort att gouache ofta befinner sig i gränslandet mellan måleri och grafisk form – lika hemma i ateljén som i illustrationsstudion.

Gouache har en längre historia än många tror. Redan under medeltiden användes liknande blandningar i illuminerade manuskript och botaniska illustrationer, där konstnärer blandade pigment med lim och krita för att uppnå täckande, ljusa färger på pergament.

Under renässansen användes gouacheliknande tekniker av konstnärer som Albrecht Dürer i skisser och förlagor. Termen gouache härstammar från italienskans guazzo (”vattenfärg” eller ”våt målning”) och etablerades i Frankrike under 1700-talet för att beskriva en täckande variant av akvarell.

Under 1800- och 1900-talen blev gouache oumbärlig inom illustration, affischkonst och scenografi. Konstnärer som Henri Matisse använde gouache i sina papperscollage, medan Paul Klee och Georges Rouault utforskade dess uttrycksmöjligheter i experimentellt måleri. Inom grafisk formgivning var gouache länge standardmedium – uppskattad för sina rena färger och sin förmåga att återge skarpa kontraster före den digitala eran.

En klassisk gouache består av tre huvudkomponenter:

1. Pigment – samma typer som används i olja, akryl och akvarell, från jordpigment till moderna syntetiska kulörer.
2. Bindemedel – vanligen gummi arabicum (liksom i akvarell) som löses i vatten och ger färgen dess smidiga konsistens.
3. Fyllnadsmedel – oftast krita (kalciumkarbonat) eller zinkvitt, som bryter ljuset och ger ytan dess karakteristiska matta täckning.

Det är fyllnadsmedlet som skiljer gouache från akvarell. Genom att reflektera ljus i stället för att släppa igenom det, ger det färgen en opak karaktär och ett djup som ändå bevarar lättheten hos ett vattenmedium.

Gouache torkar snabbt och kan återfuktas med vatten, vilket gör den mycket flexibel men också känslig. Den torkade ytan är porös och kan lätt lösas upp, vilket möjliggör retuschering men kräver varsamhet vid lagerpåläggning.

Färgen torkar något ljusare än den ser ut när den är våt, vilket är en effekt av hur bindemedlet mattas vid avdunstning. Därför arbetar många konstnärer med en viss förutsägelse av denna förändring för att behålla kontroll över tonerna.

Eftersom ytan är känslig för fukt bör gouachemålningar alltid skyddas bakom glas eller arkiveras torrt och plant.

• Använd tungt akvarellpapper (minst 300 g/m²), särskilt varmpressade med en slät satin gräng passar bra till gouache, eller ett mixed media-papper, t ex PaintOn, för att undvika att ytan bucklar sig.
• Arbeta från mörkt till ljust, eftersom färgen täcker underliggande lager väl.
• Undvik för tjock applicering – för mycket färg kan spricka eller flagna.
• Testa att kombinera gouache med andra medier som akvarell för bakgrunder och tusch eller blyerts för linjearbete.
• Vid bevarande: ramas in bakom glas och förvaras i torr miljö, då färgen kan återaktiveras av fukt.

Bruno Knutman - Gouachemålaren (1979)

Gouache på papper

(Galleri Magnus Carlsson)

Albrecht Dürer - Buttercups, Red Clover & Plantain (1526)

Gouache och akvarell på vellum

(RISD Museum Providence)

Paul Klee - Temple Gardens (1920)

Gouache och spår av tusch på tre pappersark monterade på papper monterat på kartong

(Metropolitan Museum of Art)

Hilma af Klint - Grupp V, Sjustjärnan, nr 1 (1908)

Gouache, tempera och grafit på papper monterat på duk

(Guggenheim Museum)

Joan Miró - Ciphers and Constellations in Love with a Woman (1941)

Gouache och akvarell med spår av grafit på papper

(Art Institute of Chicago)

Georgia O'Keefe -  Lake George by Early Moonrise (1930)

Gouache och olja på duk

(Neuberger Museum of Art)

David Hayes - Construction Landscape (1985)

Gouache på arches-papper

(Lawrence Fine Art)

Charles Sprague Pearce - Study for Lunette (1890/1897)

Gouache och grafit på papper

(National Museum of Art Washington)

Sonia Delaunay - La Cible (1936-37)

Gouache på cirkulär panel

(PIASA: Modern Contemporary Art)

Titina Maselli - Calciatori (1980)

Gouache på papper

(Finarte: Modern & Contemporary Art)